Blogg

Jag har nu läst boken av Marty Bax om konstverket Childhood. Boken handlar om Anna Cassel och Hilma af Klint. Det är tydligt att Anna hade en stor del i konstverket. Ändå har den nästan helt tillskrivits Hilma både på film och på stora utställningar. Historien om gruppen "De fem" i vilka både Hilma och Anna ingick är både intressant och märklig. Rättvisan borde lyfta alla fem i gruppen och deras roll i de stora konstverken. 

I går såg vi filmen om Hilma af Klint. En av hennes bästa vänner konstären Anna Cassel som medverkade mycket. Anna är min pappas farmors syster. Roligt att se även om viss saker säkert inte helt stämmer. 

Tankar om svensk politik

Kanske blir någon förvånad. Under cirka ett kvarts sekel från slutet av 60-talet till och med de första åren av 90-talet var jag aktiv moderat. Jag arbetade för valfrihet och människors rätt att bestämma över sitt liv och mot politiskt förmynderi. Jag tror och trodde på människor rätt till integritet och värdet av hög rättssäkerhet. Tyvärr ser jag inte att dessa värden nu inte på samma sätt utgör grunden för moderat politik. De konservativa och delvis nationalistiska intressena har tagit över och mindre talar man om integritet och rättssäkerhet. Synen på människor rätt till valfrihet lever dock lyckligtvis kvar.

I de två senaste valen har jag därför inte röstat moderat. Jag har i stället valt något av de partier som är mer utpräglat liberala. Jag har växlat mellan Centern och Liberalerna. I år valde jag att rösta på (L) sedan Centern valde att stödja (S) (MP) och (V) vid behandlingen av statsbudgeten. Just nu känns det som jag röstade fel.

Trots mina i grunden borgerliga värderingar kan jag idag inte känna någon glädje inför vad det så kallade Tidövatalet och den nya regeringsbildningen.  Jag känner snarare oro. Jag instämmer i kritiken kring mot både de stärkta restriktionerna i migrationspolitiken, mot försämringarna i klimatpolitiken och på planerna på att minska biståndet. Det är en farlig kursändring och det känns som att den nya inriktningen ligger långt ifrån den gamla allianspolitiken.

Kanske har behovet aldrig varit större än nu att engagera sig i den politiska debatten och utrycka sin uppfattning kring vilka värden som borde vara vägledande för politikens inriktning. Jag tror på människors lika värde, humanism, internationell gemenskap, människors rätt att bestämma över sitt liv och förmåga att ta ansvar. Människor ska ha rätt att växa och lyckas men samtidigt måste vi inse att vi alla vid olika tillfällen i livet behöver både varandras och ”samhällets” stöd.  Vi som tror på detta behöver bättre formulera våra tankar och föra mer av idédebatt. Mer prata om varför dessa värden är viktiga än att kritisera det ena eller andra partiet får olika saker.

Jag tror att långt fler än de cirka 10 % som röstat på centern och liberalerna kan utgöra grunden för detta. Jag vet att många besvikna tidigare och nuvarande moderatväljare också står för dessa värderingar. Till och med många socialdemokrater borde kunna vara med. Många av er har öppnat sig för ökad valfrihet och att ge människor makt över sitt eget liv. Många (s)-väljare står idag för mer av liberala idéer och mindre för socialism och förmynderi i jämförelse med vad som gällde när jag blev medlem i Moderata Ungdomsförbundet för mer än 50 år sedan. 

Hur debatten och opinionen ska drivas vet jag inte. Men jag kan inte sitta tyst och börjar så här.

Nu tycks det i princip klart. Joe Biden kommer att bli USA´s president. Och visst känns det bra. Vi kan se fram emot ett bätte samarbete mellan Europa och USA, en förbättrad klimatpolitik och större hederlighet i politiken. Samtidigt känns det obehagligt att över 70 miljoner amerikaner faktiskt röstat på Trump. 

Veckan har präglats av ett antal oroande nyheter. Terrordåden i Frankrike och Österrike är förskräckliga och borde tyvärr oroa oss också i Sverige. Utvecklingen av Covid 19 är också skrämmande. Förvånansvärt att så många tycks negligera de allmänna råden. Man får bara hoppas på bättring annars måste det nog tas till tuffare restriktioner. 

Nu är seriespelet för såväl våra barn- och ungdomar som seniorer igång. Tyvärr kan vi inte tillåta publik på våra matcher för barn- och ungdom. Därtill är våra hallar alltför trånga. För våra A-seniorer som spelar i Fleminghallen kommer vi att tillåta publik. Detsamma för JAS-lagen i Glömstahallen. Dock måste vi begränsa antalet åskådare till förmodligen färre än 50 i Glömsta. Jag besökte Fleminghallen i går. Då tillät vi ingen publik. Först måste vi säkra organisationen. Jag ser dock att det kommer att fungera framöver. Om regeringen tillåter fler än 50 bör vi kunna tillåta fler än 50 i Fleminghallen. Det var kul att se matcherna trots att resultaten inte riktigt gick vår väg. Vi har duktiga spelare.